Egentid

Publicerat i: Livet i allmänhet
För ett bra tag sen (innan jag ens var gravid) så cirkulerade det en artikel på sociala medier om att egentid i ett familjeliv är något vi själva har hittat på. Minns inte exakt innehållet. Men det där med egentid har jag börjat fundera mer och mer på nu när man faktiskt är förälder. Vad är det folk som ser som egentid och vad är det att ta "steget längre" och helt plötsligt bli omdiskuterad i debatter lite här och där om vad som är för mycket och att det som sagt är något vi själva har hittat på. 
Med Nellie som snart är 6 månader så har jag verkligen insett att jag har tagit för lite egentid. Min dotter sitter som fastsydd i mig, dygnet runt. Jag har varit dålig på att "lämna bort" utan tar hellre saken själv med både det ena och det andra. Vilket i sin tur har lett till oändlig trötthet (vilket ni hört talas om ett X antal gånger). Men struntsamma, åter till saken - vad är egentligen som folk ser som egentid? 
 
All tid för mig själv, utan måsten, och utan att jag måste sova är egentid för mig. Jag uppskattar verkligen alla de där små ögonblicken när det är helt tyst och jag faktiskt har lugn och ro. När jag kan sitta och titta på en serie jag vill titta på, läsa en bok, Nu - sitta vid datorn och skriva om det jag vill skriva om, lyssna på musik och bara njuta. Även om det så bara är för en halvtimme nu när Emil är iväg och när Nellie sover så uppskattas denna tid mer än någonsin innan. Innan var det en självklarhet många dagar i veckan, eftersom jag jobbar så olika så kunde jag vara ledig mitt i veckan då Emil jobbade, och då kunde man göra allt man ville, eller absolut ingenting. 
 
Men jag ska bli bättre på att låta Emil & Nellie leka själv tex, eller när Emil helt enkelt är med henne överhuvudtaget, bara någon av de timmarna faktiskt stänga in mig och bara vara själv. Eller åka och göra någonting bara jag vill. Nu när man väl tänker på det blir jag lite irriterad på mig själv varför jag hela tiden varit i närheten, det behövs ju inte alltid. 
 
Men jag har verkligen insett att ha tid för sig själv måste man få ha, för att kunna vara en bra förälder, en bra sambo och en bra vän. Innan man blev förälder så har jag ju hela tiden varit Rebecca, men nu när man väl är mamma så är jag också hela tiden mamma. Det är få stunder det här halvåret jag faktiskt tagit mig tid till att vara mig, Rebecca. Göra det jag vill. Det har varit mycket olika saker som spelat in varför jag inte gjort det, men nu är det faktiskt dags att tänka lite på mig själv också. 
 
Hur ser ni på egentid?
Kommentera 0

Sol

Publicerat i: Livet i allmänhet
Jag tror inte någon har missat det fantastiska vårvädret! Jag vaknade på fel sida imorse och efter att ha försökt få Nellie att somna om, eller åtminstone vila med mig i soffan i en halvtimme utan något resultat i att visa trötthet, så gav jag upp. Jag valde att tända upp och starta dagen, kvart i 5, underbart med morgonpigg dotter... Trött och allmänt seg var jag inte alls på humör för att sysselsätta Nellie som var sprudlande pigg och glad, som alltid på morgonen. Hennes humör övergick sakta i ett gnäll som kommit mer nu de senaste dagarna. Kanske tänder, en utvecklingsfas eller något annat - hoppas iaf det går över snart. 

Allt som var för att få oss båda på toppen humör igen var att gå utanför dörren - vi möttes av en stark sol och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Helt fantastiskt! Vintern har sin egna glans, men när våren kommer är det något skönt som händer i kroppen. Ljusare mornar och ljusare kvällar, solsken på ett annat sätt, det blir grönt och alla sorters färger kommer fram. Underbart! 

Pratade med mamma & Micke och även mamma sa "ååå vad underbart" när jag nämnde vädret, mm, rätt för dom att säga. Dom sitter i ett soligt 30grader varmt Thailand och bara gottar sig med sol och bad. Visst är det skönt att våren snart är här på riktigt, men jag skulle gärna vara i deras skor nu. 


En blivande klättrer-apa? 



Kommentera 0

Tabu

Publicerat i: Livet i allmänhet
Det är ett par trogna läsare (många mer än vad jag väntat mig) som är inne varje dag och letar inlägg, ursäkta att ni inte hittar något. Men jag vet inte vad jag ska skriva om längre. Alla tankar och känslor som man skulle vilja skriva om är så tabu för alla människor att läsa om så därför låter man bli (fast varför bry sig?). När folk iprincip lever på sociala medier så förväntas det ett och annat känns det som. Alla tävlar med alla. Vem som tränat mest, sprungit längst, varit på bästa festen, vem som är bästa föräldern, vem som lagat godast mat, bakat bäst och så kan det fortsätta i alla oändlighet, jag vet att ni känner igen er i detta. 
 
Desto längre in i föräldraskapet man kommer desto mindre vill man skriva om bara allt det bra. Det är så ofattbart mycket känslor som cirkulerar runt omkring och att bara skriva om hur bra dagar man har dagarna i ända känns väldigt uttråkat och ibland långt ifrån verkligheten. Missförstå mig rätt. Jag ÄLSKAR att vara mamma, jag skulle inte byta bort det här livet för något i hela världen. Men svävar man på rosa moln dygnet runt som så många verkar framstå? Nej, verkligen inte. Med nästan ständig sömnbrist så inser man ganska snart att man måste prioritera om sina saker i livet. För utan sömn blir man väldigt lätt inte sig själv. Man blir lätt irriterad, man får huvudvärk och man tappar väldigt mycket utav det som tidigare var en självklarhet. Man prioriterar om och väljer bort sådat som man aldrig skulle välja bort innan. 
 
Alla pratar om att man måste ta sig tid till att träna tillexempel, att ta sig tid till att göra ditt och göra datt. Men i dagssituationen är det inte så enkelt. Sen tvekar jag inte en sekund på att livet kommer att ändras ännu en gång inom de närmsta (månader, åren) och då får man ta det ifrån det. Just nu är i alla fall mitt största problem här i livet sömnbrist. När Emil bara jobbar dagtid blir det automatiskt att man är den som tar alla nätter och mornar. För er som missat har vi en pigg tjej som är alldeles för nyfiken för att sova någon längre tid. Hon sover fortfarande oroligt på nätterna vilket gör att man är väldigt mycket vaken. Att bara somna om trotts att man är trött är inte lika lätt som man kan tro. Fick en fråga här om dagen ifall jag vid detta laget lärt mig att "somna fort" eftersom Nellie på dagarna sover i 30 minuters omgångar. Svaret på den frågan är nej. Oavsett ifall man är supertrött så är det ändå inte bara att sluta ögonlocken att somna. Man är hela tiden så uppe i varv att innan man hunnit somna har 10-15 minuter utan den där halvtimmen redan gått. 
 
Att man ändå klarar av dagarna så bra som man gör är otroligt. Kroppen är verkligen fantastisk på det sättet. Men nog om detta. Jag ska försöka att skriva lite mer inlägg. Jag saknar faktiskt att skriva. Men det kommer väl bli lite mer känslor, ilte mindre vad vi gjort i veckan etc. 
 
Men åter igen till er människor som läser och alltid väljer att göra egna tolkningar så åter igen - att byta bort livet som förälder skulle jag aldrig göra. Jag älskar varje minut av det, men det är det mest påfrestande jobb jag någonsin gjort. 
 
 
världens bästa du, mamma älskar dig!
 
 
Kommentera 0
Visa fler inlägg