Det finns olika faktorer i livet som gör att saker och ting ändras. När jag gick i grundskolan så trodde man att de vänner man hade då skulle man ha livet ut, dels för att man känt varandra så himla länge och för att man då hade massor gemensamt. Sen börjar man gymnsaiet med en hel klass med liknande intresse, så skapar man vänner där man tror man inte kommer skiljas åt med. Och sen så står man här 6 år efter studenten och undrar vad sjutton alla gör nu för tiden? Med de man trodde man skulle ha mer kontakt med pratar med inte med alls, förutom någon enstaka då och då. De man gick med i grundskolan känner man knappt igen på stan trots att man kanske gått i samma skola i 10 år. Konstigt det där. Hur man hamnar i så olika stadier i livet att man går olika vägar. Olika vägar med de man trodde man skulle gå samma väg som, och vice versa. 
Sen träffar man folk nu, på "äldre dar" som man klickar med och som man än en gång har en sak gemensamt som man inte har med några innan. Ja ni förstår.
 
Men så finns de de personer man har så mycket gemsamt med, som man aldrig trodde man skulle förlora, men så händer något och allt förändras. Jag har tänkt mycket på det där det senaste. Hur mycket folk jag har haft i min närhet som inte finns där på samma sätt längre. Visst är det en del mitt fel, men en del saker funderar jag så mycket över hur det kunde ske. Men en sak är säker, de man vill ha kvar i livet får man se till själv att hålla kvar, och hoppas att de är lika energiska för att ha kvar en själv. En del kanske man inte hör av på ett tag men som man vet alltid finns där ändå ett stenkast iväg. Men jag ska åtminstonde bli bättre på att träffa de vänner man har, se till att hålla kontakten de gånger man inte kan träffas. Så man inte står där en dag och undrar var alla tog vägen. 
 
 
 
 
Kommentera 0
Jag blir så irriterad på en del folk, speciellt nu - gravida. Är med i en hel del mammagrupper och föräldragrupper på facebook, dels för att få tips och råd och dels för att det är roligt att se andra genom deras graviditet m.m. Men en del saker gör mig så fly förbannad, att samhället och normer ska få hålla personer tillbaka från deras egen vilja. Att bara för att det brukar vara på ett visst sätt så ska det vara så, att folk inte får bestämma sina saker själva UTAN att någon ska titta snett eller ifrågasätta. 
 
Det var en tjej som nästintill hade panik för att hon hade en BLÅ vagn när hon nu skulle få en FLICKA, OHMYGOD?!???! Det funkar ju inte?! Eller?
VARFÖR MÅSTE NI HÅLLA PÅ?? Struntsamma ifall det är en blå vagn ifall det är en flicka, ifall DU/NI gillar vagnen? Varför ska man vända sig till sociala medier och fråga ifall det funkar? Klart att det funkar ifall det funkar för ER. 
Visst, lite grejen när man väl får reda på könet är ju att sätta färg - tjejer får rosa och killar får blått. Men ifall man som förälder vill sätta på rosa kläder på en kille, kan man inte få göra det utan att folk ska titta snett? Eller vice verca. Varför måste allt vara så indelat i könsoller? 
 
Man har inte tänkt så himla mycket på det tidigare, med desto mer man ser på dom här sidorna och desto mer man pratar med sina kompisar som är föräldrar är att det döms en hel del inom föräldravärlden. Man dömer andras sätt om vad dom vill/ inte vill göra med sina barn. Okej att man frågar för att man är nyfiken, verkligen vill veta varför man gör på ett visst sätt, men när man gör det med höjda ögonbryn och dömer personer för att dom väljer att göra vissa saker med sina barn stör mig. Väljer saker som den typiska föräldern skulle göra (och men den typiska menar jag den som inte ifrågasätter något själv utan bara gör som man alltid har gjort) bara för att. 
 
Låt folk uppfostra deras barn hur dom vill, låt folk sätta på sitt barn de kläder de vill m.m. Ifall vi får en flicka så kommer vi ändå spatsera runt nöjda och glada i vår GRÖNA underbara vagn. Och ifall vi får en kille så kommer vi även då spatsera runt nöjda och glada med vår RÖDA sittdel. 
 
 
 
 
Kommentera 1
 
 
Tänkvärt. 
Kommentera 0
Visa fler inlägg