Ibland tänker man extra mycket på hur olika man faktiskt är i livet. Jag ångrar inte den banan jag valt, men jag skulle vilja addera ett par saker dit jag står nu. Jag har inte haft stora planer för livet, drömmar visst, men inte så stora planer. Men de planer jag faktiskt hade, har jag tagit mig igenom, så nu måste jag hitta nya planer. Jag träffade Emil när jag var 17, vem kunde ana att man skulle träffa sin kärlek redan som tonåring? Jag tog studenten från en linje jag egentligen "inte ville gå", enda anledningen till att jag ville gå den var för att jag ville jobba inom ambulansen. Fick ett praktikplats där jag fastnade fullkomligt, och jobbade i år och kämpade till mig en fast anställning. Därav inga studier efter gymnasiet. När jag till slut fick min anställning hade jag & Emil varit tillsammans i 5(?) år och självklart hade tanken på barn kommit. Men mitt mål sen länge var att jag skulle till USA, innan jag skaffade barn. Året därpå åkte vi till Florida och spenderade 2 helt fantastiska veckor. Ett halvår efter att vi kommit in plussade jag. Nu står vi här med en dotter på snart 10 månader och jag älskar mitt liv. Med alla medgångar har det också kommit motgångar, men som vi klarat oss igenom och står på starkare mark. 

Men nu till de saker jag skulle vilja addera. Jag ser folk i min ålder jobba som ambulanssjukvårdare, mer och mer köper hus och det vill jag med ha. Jag har 4 års studier framför mig för att göra det jag drömt om i många år. Huspriserna sticker i höjden här och jag blir stressad. Var vill vi bo? Hur vill vi bo? Etc etc. För let's face it. Man tjänar inte hutlöst när man jobbar inom vården. Men jag älskar mitt jobb. Att hjälpa människor till de bättre, eller i deras sämsta. Jag kan det, och jag vet att jag kan det, jag vet att jag är bra på det.

Såjag kan ändå backa tillbaka på att jag har bildat en familj. Jag har rest till de ställen jag vill helst ville resa till (men åh så långt ifrån klar jag är), jag har en fast anställning, jag har bott i hus (önskar det var bättre dock), jag har gjort saker jag är stolt över (och inte), jag har slösat pengar på onödiga saker, jag har än så länge levt ett förjävla bra liv. Jag är så långt ifrån klar med allt, det är så otroligt mycket kvar jag vill göra. Men det är så lätt att glömma det man faktiskt har, och har gjort. 

Jag hatar livet och alla dess människor ibland, men för att jag gör det, så uppskattar jag det så förbannat mycket mer de andra dagarna.