Förr kunde jag bara löpa med fingarna över tangenterna och lätt få ihop ett blogginlägg om allt möjligt av intresse. Eftersom man nu nästan aldrig skriver mera så känns det så svårt att hitta något att skriva om. Det känns som man ändå måste skriva om något för att få sina läsare nöjda. Förut hade jag många som tränade som läste och skrev då mer om träning, nu har jag absolut ingen aning om vad jag har för folk här inne som läser. 

 

Jag har tänkt det förut men det har inte blivit så, jag ska skriva om precis allt. Oavsett folk som är här inne. Ni som går in och läser går in av nyfikenhet och då får man väl ge er lite av allt. Haha! Livet innehåller det mesta just nu förutom arbete. Men snart så kommer det tillbaka också. För ett par månader sen längtade jag verkligen tillbaka till jobbet. Men desto längre tiden går hemma desto skönare inser man att det är att vara hemma. Nellies utveckling går så ofattbart fort och jag är superrädd för att missa något. Jag har redan nu (och sen en tid tillbaka) rena ångesten över att hon ska börja på förskolan, även om jag tror hon kommer älska det. Då kommer alltså andra människor ta hand om vår dotter hela dagen. Det är en känsla som är otroligt svår att beskriva. Men när jag börjar jobba i alla fall så kommer jag inte jobba 100%, och det blir ju även en del kvällar och helger så vi dumpar inte henne där från halv 7 till halv 5, 5 dagar i veckan åtminstonde. Och det känns skönt. Eftersom hon är ganksa liten då vi ska skola in. 

 

Har även det senaste fått ro till att ligga och läsa igen. Just nu läser jag andra boken i herkulesserien av Mons Kallentoft, Leon. Jag älskade första boken och än så länge är inte denna boken en besvikelse.