Tabu

Publicerat i: Livet i allmänhet
Det är ett par trogna läsare (många mer än vad jag väntat mig) som är inne varje dag och letar inlägg, ursäkta att ni inte hittar något. Men jag vet inte vad jag ska skriva om längre. Alla tankar och känslor som man skulle vilja skriva om är så tabu för alla människor att läsa om så därför låter man bli (fast varför bry sig?). När folk iprincip lever på sociala medier så förväntas det ett och annat känns det som. Alla tävlar med alla. Vem som tränat mest, sprungit längst, varit på bästa festen, vem som är bästa föräldern, vem som lagat godast mat, bakat bäst och så kan det fortsätta i alla oändlighet, jag vet att ni känner igen er i detta. 
 
Desto längre in i föräldraskapet man kommer desto mindre vill man skriva om bara allt det bra. Det är så ofattbart mycket känslor som cirkulerar runt omkring och att bara skriva om hur bra dagar man har dagarna i ända känns väldigt uttråkat och ibland långt ifrån verkligheten. Missförstå mig rätt. Jag ÄLSKAR att vara mamma, jag skulle inte byta bort det här livet för något i hela världen. Men svävar man på rosa moln dygnet runt som så många verkar framstå? Nej, verkligen inte. Med nästan ständig sömnbrist så inser man ganska snart att man måste prioritera om sina saker i livet. För utan sömn blir man väldigt lätt inte sig själv. Man blir lätt irriterad, man får huvudvärk och man tappar väldigt mycket utav det som tidigare var en självklarhet. Man prioriterar om och väljer bort sådat som man aldrig skulle välja bort innan. 
 
Alla pratar om att man måste ta sig tid till att träna tillexempel, att ta sig tid till att göra ditt och göra datt. Men i dagssituationen är det inte så enkelt. Sen tvekar jag inte en sekund på att livet kommer att ändras ännu en gång inom de närmsta (månader, åren) och då får man ta det ifrån det. Just nu är i alla fall mitt största problem här i livet sömnbrist. När Emil bara jobbar dagtid blir det automatiskt att man är den som tar alla nätter och mornar. För er som missat har vi en pigg tjej som är alldeles för nyfiken för att sova någon längre tid. Hon sover fortfarande oroligt på nätterna vilket gör att man är väldigt mycket vaken. Att bara somna om trotts att man är trött är inte lika lätt som man kan tro. Fick en fråga här om dagen ifall jag vid detta laget lärt mig att "somna fort" eftersom Nellie på dagarna sover i 30 minuters omgångar. Svaret på den frågan är nej. Oavsett ifall man är supertrött så är det ändå inte bara att sluta ögonlocken att somna. Man är hela tiden så uppe i varv att innan man hunnit somna har 10-15 minuter utan den där halvtimmen redan gått. 
 
Att man ändå klarar av dagarna så bra som man gör är otroligt. Kroppen är verkligen fantastisk på det sättet. Men nog om detta. Jag ska försöka att skriva lite mer inlägg. Jag saknar faktiskt att skriva. Men det kommer väl bli lite mer känslor, ilte mindre vad vi gjort i veckan etc. 
 
Men åter igen till er människor som läser och alltid väljer att göra egna tolkningar så åter igen - att byta bort livet som förälder skulle jag aldrig göra. Jag älskar varje minut av det, men det är det mest påfrestande jobb jag någonsin gjort. 
 
 
världens bästa du, mamma älskar dig!