En del föräldrar älskar när barnen trängs i sängen, men jag kan inte sova, ytterst lite sömn har jag fått inatt. Efter att ha försökt få Nellie att sova i sin säng 1,5 timme igår kväll gav jag upp. Hon fick sova mellan oss. Det dröjde väl två minuter så börjades sparkandet och fläktandet. Att en sån liten människa kan ta så förbaskat stor plats?! När hon ligger i sin säng kan man efter 2 timmar se att hon ligger ganska likt som man la henne. Men i vår säng ska alla de möjliga sovställningarna provas, gärna flera gånger om. Haha! 
När Nellie var nyfödd så dröjde det en vecka innan hon fick flytta över till spjälsängen, medan man hör föräldrar efter flera månader har svårt att lägga ner dom i egen säng. Gud vad olika man är. Visst är det väl mysigt på ett sätt att ha henne i sängen, men jag föredrar att ha henne i sin säng. Vi tar igen allt det där mysandet andra stunder istället :)