Vilken lyx man hade förut när man fick sova den största delen av natten. Då Nellie bara vaknade någon gång för att äta och då problemfritt. Hon sov som en ängel i början, och BVC sa att vi skulle väcka Nellie för att ge mat. Var tredje timme. Gjorde det ett par nätter tills vi insåg hur urbota dumt det var. En bebis som inte alls sover på dagarna ska också vara vaken på nätterna för att äta? Börjar fundera på ifall det är en liten grund till att hon vaknar så ofta nu. Inatt var vi uppe 5 gånger. 5 gånger mellan 23-05, då börjar jag givetvis undra hur mycket jag sov inatt. Hon har de senaste bara sovit sämre. Hon kommer inte till ro stackarn. Eftersom det blivit mer och mer så blir det så otroligt svårt för mig att somna om. "Vi kommer ju ändå gå upp snart." Ni vet när man vill ta en powernap och man råkar sova lite längre? Så man blir sådär jäkla trött istället? Den trötthetskänslan känns mer som en regel än undantag nu framåt mornarna.
På dagarna tar hon som vanligt sina powernaps men är så fruktansvärt trött.
Förstår inte hur man kan vakna när man är så trött! Jaja, bara hoppas att det blir bättre snart. När vi väl flyttat sen så har vi ju åtminstone vagnen på samma våningsplan så om hon somnar i den kan hon sova kvar ute, eller köra in den i hallen. Somnar hon i vagnen nu så måste man ju lik förbannat upp med henne i lägenheten. Trots att vi har carriern i som mjuklift vaknar hon alltid.
Det är ändå helt otroligt hur bra man funkar som människa dag ut och dag in ändå. Men det är väl för att man helt enkelt måste. Men en natts sömn skulle verkligen inte sitta fel.
Bara hoppas för Nellies skull att det blir bättre, en annan klarar sig ändå :)
