Innan man blev förälder var det väldigt lätt att tycka och tänka vissa saker om olika saker, försöka ge råd och komma med bra lösningar. En sak jag minns nu är att jag vet att jag tyckte det var "konstigt" att föräldrar blev så ofattbart oroliga när deras barn var förkylda. Det klagades och jämrades för minsta lilla, tyckte man då. Nu såhär när man själv är förälder så inser man hur dum man var, hur man kunde tro att man kunde tycka och tänka vad man vill när man inte själv varit i situationen.
Sen finns det ju alltid "mammamaffian" - mammor som kan allt om allt och om allas barn. Jag har verkligen tänkt om nu när jag står här med mitt eget kött och blod. 
 
Nellie har blivit förkyld, och man är helt hjälplös. Det gör ont i hjärtat att se sin lilla bebis med hosta, rinnande näsa, svullna röda ögon och allmänt hängig. Ni som inte är föräldrar kommer säkert tänka som jag gjorde innan, att alla är förkylda. Men ni som är föräldrar själva förstår nog känslan jag har i kroppen. Jag vet hur JAG mår när jag är förkyld, och då att en sån liten människa ska drabbas för det - helt oförstående, gör ont. 
 
Sömnen är fortfarande nästan helt som bortblåst. Det är verkligen inte bättre nu när Nellie är förkyld. Sovit minimalt de senaste nätterna, men inatt var det så gott som inget. Sov nog 30-40 minuter under hela natten. Men var ändå helt ofattbart pigg. Jag & Nellie låg i vardagsrummet på en madrass för att låta pappan i huset sova lite grann. Får hoppas kommande natt innefattar i alla fall lite mera sömn. Det är skönt åtminstonde att solen skiner ute så man får lite D-vitamin som gör en lite piggare.