Hade nästan helt glömt av att jag fyller år idag, har fullt upp här hemma med lillan och att tänka på mig har stått i sista ledet. Nu har vi äntligen börjat komma in i rutiner, herregud vem trodde det skulle ta så lång tid? Men det är ju ändå ett helt nytt liv att anpassa sig till. 

Vi försöker nu få bukt med Nellies onda mage, usch och fy för magknip. Men det är ju såklart en jätte omställning för henne också. Även om vi inte gör så mycket går dagarna i ett! 
- Det är många som vill hälsa på men vi har tagit oss an lite mycket känner vi, vet knappt hur vi själva ska hantera vissa situationer så har vi dragit ner lite på besöken. Det får bli lite pö om pö istället. Att ha saker inbokat varje dag och tider och passa har bara varit en stress. Har svårt att säga nej och avvisa folk men det är en sak att börja lära sig, utan det där dåliga samvetet som hänger över axeln. 

Min födelsedag iaf, var ute på en promenad men Joanna & Nora - så mysigt! Pappa var här en sväng och även Jimmy. Fått många gratulationer på telefon och Facebook, tusen tack <3 

I en tid med mycket hormoner i spel, den största omställningen i livet så måste jag bara säga att jag har världens underbaraste man, och Nellie har världens bästa pappa. Tack Emil för att du är du <3 och tusen tack för det otroligt fina armbandet, älskar dig! 

Soluppgång imorse




#1 - - Anonym:

Vad fina ni är